There is a first for everything

I torsdags fick min mor och jag erbjudnade om att gå och se Mary Poppins på Göteborgsoperan. En kompis till mig hade vunnit biljetter, men kunde inte gå. Jag som älskar musikaler sa så klart ja och mamma var också game. Så vid sju satt vi inne i salongen på riktigt bra platser och ridån gick upp. Vid halv nio gick den ner igen för paus och jag vände till mamma och sa "Om det ändå kunde ha varit slut nu.". Hon tittade på mig och sa "Känner du också så?!". Efter att vi konstaterat att vi båda tyckte den var dålig och att vi inte betalt ett enda öre för denna kvällen sa jag "Men vi behöver inte stanna kvar.", så vi gick.

Första gången jag gått för tidigt från något sådant, men den var enligt oss så dålig att vi nog hade gått även om vi betalt för biljetterna.

I går var vi däremot på julkonsert i Vasakyrkan och lyssnade på Chalmerssångkör, bestående av Damkören, Manskören och Kammarkören. Helt underbart vackert var det och riktigt snyggt arrangerat, musiken som köruppställningarna. Där kunde de istället fått fortsätta sjunga någon timma extra.

Nu är det första advent och äntligen får man känna julkänsla och lyssna på julmusik, så gissa vad som spelas i mitt rum just nu?

Ha en riktigt mysig första advent!

Go Penguin!

Läste om denna underbara film i Metro. En stackars pingvin håller på att bli späckhuggaremat när en gummibåt med snälla norrmän dyker upp nere i antarktis. Man får inte vara dum när man är pingvin.



"Sucker!" är allt jag har att säga.

Unga släckte dagisbrand

Måste bara ge en liten shout-out till min bror och hans kompisar som på lördagnatten räddade vårt gamla dagis från att brinna ner. Tycker dock att det är lite roligt att de blir kallade ungdomar, då de alla snart är 27 år. (Nedan kommer notisen i GP)

Unga släckte dagisbrand

En brand i en förskola på Guldheden i Göteborg släcktes snabbt av några rådiga ungdomar natten mot söndagen.

Räddningstjänsten larmades vid 23.30-tiden av flera privatpersoner och strax efteråt gick också automatlarmet på förskolan på Doktor Håléns gata på Guldheden.

Ett vittne hade sett ungdomar krossa en ruta och slänga in ett brinnande föremål i förskolans lokaler.

Några andra ungdomar ingrep dock rådigt, berättar Roger Persson, larm- och ledningsoperatör på räddningstjänsten i Göteborg.

- De lyckades snabbt släcka branden med hjälp av sand, berättar han.

Strax efter midnatt hade räddningstjänsten bara en bil kvar på platsen, för efterkontroller.

Jag blir så trött!

Köpte en skrivbordslampa på Clas Ohlson i fredags, och så klart när jag kom hem så fungerade den inte. Nu var det så att jag hittade inte mitt kvitto. På några timmar lyckades jag slarva bort det och suckade så klart över detta. Efter att ha letat överallt trodde jag att jag måste ha lämnat det i affären, men för att ändå pröva lyckan åkte jag på söndagen ner för att kolla om jag kunde byta den. Mannen i informationsdisken hade hela tiden ett vänligt utseende, men orden var inte lika vänliga. Det var tydligen så att företaget som gjorde lampan krävde kvitto för att de skulle kunna reklamera varor (fattar inte varför, men så var det tydligen). Mannen gick med på att byta ut lampan, men förklarade högt och tydligt att detta var av snällhet och att den nya lampan var en ny vara, de gav mig faktiskt ett ny lampa. Vid denna punkt höll jag på att säga att han kunde skita i det om det nu var en sån uppoffring från affärens sida, och att han kunde ta och stoppa upp lampan nånstans. Jag behärskade mig dock och fick istället ett tips om att nästa gång inte slänga kvittot. Jag försökte förklara att jag inte slängt något kvitto, utan bara inte hittade det.

Hur som haver, idag plockade jag upp DVD-skivorna som också handlades i fredags och vad sitter fast på undersidan, om inte kvittot. Jag blir så trött. Lampan blev ju bytt så egentligen spelar det ju ingen roll, men det hade varit skönt att ha sluppit bli uppläxad av informationsmannen.

Imorgon ska jag åka ner till Clas Ohlson och ge honom kvittot så slipper de själva punga ut för en ny lampa (för det vore ju förfärligt).

Save a horse, Ride a Cowboy

Så var det dags för Väg och Vattens årliga Dammiddag. Den gick av stapeln i lördags och vi mötte upp på SKF:s parkering för intag av en varm blandning av alkohol, varm choklad och after eight. Eller med andra ord någon uppvärmd mintchoklad-likör. Sedan bar det av till medborgarhuset i Gamlestaden för middagen.

Temat för kvällen var Cowboys och en del av underhållningen var line dance till låten "Save a horse, Ride a Cowboy".

Så här kan det gå när kaffekoppen står för nära ljusstaken.

Till efterrätten fick vi en avec, konjak eller bailey's. Till detta fick vi, som alltid, också möjligheten att dra sönder killarnas nätstrumpbyxor. Se hur J tar i allt vad hon har.

The after shot.

Mmm Bailey's...

Så avslutningsunderhållningen som ni nog alla vet vad den består av. Flyguppvisning till "My Heart Will Go On".
Behöver jag skriva nåt?... En spårvagn hade abbonerats för att ta oss tillbaka in till Chalmers och efterfesten. Efter att stått ute ett tag och snackat med några av Viruskillarna gick dock Jenny, J och jag hem. Det är tillräckligt med själva middagen, det blir aldrig lika roligt efteråt.

skit &%#$&@ blogger!

Detta skulle blivit ett långt inlägg om min besvikelse över i fredags och en bra dokumentär jag sett om Dixie Chicks, men idiot (jag skriker mycket fulare ord åt datorn, bara så ni vet) bloggen loggade ur sig under tiden jag skrev, så allt är borta.

Hoppas er kväll är bättre.