Julbockens återkomst

Är en julsaga som Julia och jag skrev när vi gick i nian. Året efter gjorde vi viss redigering och resultatet finns nu som följetong på Julias blogg. Skynda över dit och börja läs (men ni måste börja från början)! Ta denna genväg vetja!

Julberättelsen var verkligen rolig att skriva och ännu roligare att hitta och läsa nu igen.

Hur mycket är ditt liv värt?

Vi hade föreläsning i kursen "Environmental system analysis" i måndags om "valuation", eller värdering kan vi väl översätta det till. Det var två män, en från Chalmers och en från Svenska Miljöinstitutet, som föreläste för oss om deras två framtagna sätt att värdera olika parametrar i en miljösystemanalys.

Tydligen så är:

The value of one avoided mortal outcome in Europe = 980 000 Euro
(värdet på en undviken dödlig utgång)

The existence value of the bald eagle is 26$ per person and year
(livsvärdet på en vithövdad havörn)

Detta är tydligen framforskat genom användning av olika analys- och värderingsmetoder.

There is a first for everything

I torsdags fick min mor och jag erbjudnade om att gå och se Mary Poppins på Göteborgsoperan. En kompis till mig hade vunnit biljetter, men kunde inte gå. Jag som älskar musikaler sa så klart ja och mamma var också game. Så vid sju satt vi inne i salongen på riktigt bra platser och ridån gick upp. Vid halv nio gick den ner igen för paus och jag vände till mamma och sa "Om det ändå kunde ha varit slut nu.". Hon tittade på mig och sa "Känner du också så?!". Efter att vi konstaterat att vi båda tyckte den var dålig och att vi inte betalt ett enda öre för denna kvällen sa jag "Men vi behöver inte stanna kvar.", så vi gick.

Första gången jag gått för tidigt från något sådant, men den var enligt oss så dålig att vi nog hade gått även om vi betalt för biljetterna.

I går var vi däremot på julkonsert i Vasakyrkan och lyssnade på Chalmerssångkör, bestående av Damkören, Manskören och Kammarkören. Helt underbart vackert var det och riktigt snyggt arrangerat, musiken som köruppställningarna. Där kunde de istället fått fortsätta sjunga någon timma extra.

Nu är det första advent och äntligen får man känna julkänsla och lyssna på julmusik, så gissa vad som spelas i mitt rum just nu?

Ha en riktigt mysig första advent!

Go Penguin!

Läste om denna underbara film i Metro. En stackars pingvin håller på att bli späckhuggaremat när en gummibåt med snälla norrmän dyker upp nere i antarktis. Man får inte vara dum när man är pingvin.



"Sucker!" är allt jag har att säga.

Unga släckte dagisbrand

Måste bara ge en liten shout-out till min bror och hans kompisar som på lördagnatten räddade vårt gamla dagis från att brinna ner. Tycker dock att det är lite roligt att de blir kallade ungdomar, då de alla snart är 27 år. (Nedan kommer notisen i GP)

Unga släckte dagisbrand

En brand i en förskola på Guldheden i Göteborg släcktes snabbt av några rådiga ungdomar natten mot söndagen.

Räddningstjänsten larmades vid 23.30-tiden av flera privatpersoner och strax efteråt gick också automatlarmet på förskolan på Doktor Håléns gata på Guldheden.

Ett vittne hade sett ungdomar krossa en ruta och slänga in ett brinnande föremål i förskolans lokaler.

Några andra ungdomar ingrep dock rådigt, berättar Roger Persson, larm- och ledningsoperatör på räddningstjänsten i Göteborg.

- De lyckades snabbt släcka branden med hjälp av sand, berättar han.

Strax efter midnatt hade räddningstjänsten bara en bil kvar på platsen, för efterkontroller.

Jag blir så trött!

Köpte en skrivbordslampa på Clas Ohlson i fredags, och så klart när jag kom hem så fungerade den inte. Nu var det så att jag hittade inte mitt kvitto. På några timmar lyckades jag slarva bort det och suckade så klart över detta. Efter att ha letat överallt trodde jag att jag måste ha lämnat det i affären, men för att ändå pröva lyckan åkte jag på söndagen ner för att kolla om jag kunde byta den. Mannen i informationsdisken hade hela tiden ett vänligt utseende, men orden var inte lika vänliga. Det var tydligen så att företaget som gjorde lampan krävde kvitto för att de skulle kunna reklamera varor (fattar inte varför, men så var det tydligen). Mannen gick med på att byta ut lampan, men förklarade högt och tydligt att detta var av snällhet och att den nya lampan var en ny vara, de gav mig faktiskt ett ny lampa. Vid denna punkt höll jag på att säga att han kunde skita i det om det nu var en sån uppoffring från affärens sida, och att han kunde ta och stoppa upp lampan nånstans. Jag behärskade mig dock och fick istället ett tips om att nästa gång inte slänga kvittot. Jag försökte förklara att jag inte slängt något kvitto, utan bara inte hittade det.

Hur som haver, idag plockade jag upp DVD-skivorna som också handlades i fredags och vad sitter fast på undersidan, om inte kvittot. Jag blir så trött. Lampan blev ju bytt så egentligen spelar det ju ingen roll, men det hade varit skönt att ha sluppit bli uppläxad av informationsmannen.

Imorgon ska jag åka ner till Clas Ohlson och ge honom kvittot så slipper de själva punga ut för en ny lampa (för det vore ju förfärligt).

Save a horse, Ride a Cowboy

Så var det dags för Väg och Vattens årliga Dammiddag. Den gick av stapeln i lördags och vi mötte upp på SKF:s parkering för intag av en varm blandning av alkohol, varm choklad och after eight. Eller med andra ord någon uppvärmd mintchoklad-likör. Sedan bar det av till medborgarhuset i Gamlestaden för middagen.

Temat för kvällen var Cowboys och en del av underhållningen var line dance till låten "Save a horse, Ride a Cowboy".

Så här kan det gå när kaffekoppen står för nära ljusstaken.

Till efterrätten fick vi en avec, konjak eller bailey's. Till detta fick vi, som alltid, också möjligheten att dra sönder killarnas nätstrumpbyxor. Se hur J tar i allt vad hon har.

The after shot.

Mmm Bailey's...

Så avslutningsunderhållningen som ni nog alla vet vad den består av. Flyguppvisning till "My Heart Will Go On".
Behöver jag skriva nåt?... En spårvagn hade abbonerats för att ta oss tillbaka in till Chalmers och efterfesten. Efter att stått ute ett tag och snackat med några av Viruskillarna gick dock Jenny, J och jag hem. Det är tillräckligt med själva middagen, det blir aldrig lika roligt efteråt.

skit &%#$&@ blogger!

Detta skulle blivit ett långt inlägg om min besvikelse över i fredags och en bra dokumentär jag sett om Dixie Chicks, men idiot (jag skriker mycket fulare ord åt datorn, bara så ni vet) bloggen loggade ur sig under tiden jag skrev, så allt är borta.

Hoppas er kväll är bättre.

Homestyling

Vi har hittat en ny inredningsarkitekt, spartanskt och kallt är nya mottot. Betonggolv och inga möbler. Kan det bli bättre? Skulle inte tro det.


Nä, hantverkarna har varit hemma och rivit upp golvet i hallen och lilla badrummet för att kunna torka ut betongen efter en vattenläcka. Fram till jul kommer vi nog få ha det så här. Tänk bara några brummande fläktar på golvet också, så är det komplett!

Fördomar bekräftade

Tjejer kan inte kasta boll.

Och då pratar jag om mig själv. Cyklade förbi tennisbanan på väg hem som alltid, men denna gången spelade några och sköt så klart bollen över stängslet. Den for ut på vägen och träffade nästan mig. Snäll som jag är stannade jag cykeln för att hämta bollen. Kastet tillbaka in på planen blev inte riktigt som det var tänkt, alltså den hamnade inte inne på planen utan stolpe ut på gräset utanför. Jag grymtade till och efter direktiv från killarna fick bollen ligga så kunde de ta den senare. Alltid händer detta när jag ska ta hand om en boll, vare sig det handlar om att kasta eller sparka. Fast man kan också se det som att jag är väldigt pricksäker, för jag lyckades träffa stolpen som är riktigt liten i jämförelse med resten av luftrummet. Men så såg nog inte killarna på det...och inte jag heller.


Min föreläsare svor idag på lektionen, högt och tydligt, men han gjorde det på engelska så även utbytesstudenterna kunde förstå och skratta.

"Rostbiff och Potatissallad"-skiva

Jag var på kräftskiva i helgen, på Orust. Eller jag som inte äter kräfter var på "rostbiff och potatissallad"-skiva, men kul var det. Jenny och pojkvän hade bjudit upp oss till pojkvännen A:s förädrahem på Orust. Mycket trevligt, mycket trevligt... Jag tillsammans med chalmeristerna J och K och Jennys kusin M åkte bil upp på lördagen, men inte innan jag cyklade ut i ösregnet för att handla på systemet. Kräftskiva utan alkohol är som...jag vet inte, men inte kul i alla fall.

Väl framme på Sveriges tredje största ö möttes vi med dip och bål. A:s kompis D var också där. Som flest var vi tio personer när även A:s bror P med flickvän K och ytterligare en kompis D tillsammans med sambo kommit. Kräftskivan var otraditionell, inte bara för att jag inte åt kräftor utan där var inte heller någon sång, snaps eller hatt inom synhåll. Utan vi hade helt enkelt en härlig och rolig middag, med god efterrätt.

Kvällen fortsatte i underbara enorma skinnsoffor och fotöljer med dricka och umgänge. Snart kom gitarrerna fram och D den förste och P spelade medan vi alla sjöng. Jag är så imponerad och avundsjuk på folk som kan spela gitarr, särskilt som D som inte bara kan spela ackord utan även gitarr. Diskussionerna som gick under kvällen handlade om:

• Hur man skulle ta död på grävlingen som rörde sig i området, då särskilt med ett luftgefär. Låt säga att bredbenta djur var lite av ett tema under helgen och så lämnar jag det ämnet där. Sedan skulle även ett rådjur tas död på och då så klart med hjälp av den redan döda grävlingen. Logiskt eller hur?
• Grisars storlek togs också upp då M inte trodde att grisar kunde bli lika stora som det bord vi satt vid. Tacka vet jag internet för vips så hade vi uppe bild på kanske världens största gris. M blev tyst sen.
• Att fasaner är världens dummaste fågel då de glatt står kvar på järnvägsspåren när tutande tåg kommer farande. Och tydligen är de inte få utan flera tiotal som i rad står på spåren och väntar på en säker död. Jag kom med förslaget att det kanske var som lemlar som i lemeltåg kollektivt tar död på sig själv genom att springa över stup då de blir för många.
• Rymden och raketer och hur saker skjuts upp och sen brinner upp i atmorsfären på tillbakavägen. Hur oglamoröst det är att vara astronaut och att Fuglesang nog kommer åka upp sin andra tur även om frugan inte vill det.

När de andras digitalasystemkameror kom fram tyckte inte jag att jag behövde ta min lilla sketna digitalkamera, så denna gången blev det en bildfri helg. Ganska skönt det med.

Sen var det läggdags och vi sov utspridda runt om i huset. Frukosten åts vi lunchtid ungefär och sen for delar av oss hem. Riktigt kul hade vi och gott var det trots att jag inte åt kräftor.

Det roligaste och sötaste jag läst på länge

Detta hittade jag på tjuvlyssnat.se.

Barn är helt underbara! Det är bara att skratta och njuta.

Han ville bara replikera med: cider, flingor, cashewnötter
Tunnelbanan mot Skärholmen

En mamma ~25 med son ~3 kommer in i vagnen. Barnet får syn på en färgad man en bit bort, han pekar på mannen och ropar högt.
Barnet: Mjölk, potatis, pepparrötter!
Mamman tittar ut genom fönstret och låtsas inte höra…
Barnet skriker igen, nu ännu högre, och viftar vilt mot den färgade mannen.
Barnet: MJÖLK, POTATIS OCH PEPPARRÖTTER!
Mannen ler mot ungen, reser sig upp och kliver av. Mamman börjar ge sonen en utskällning som heter duga.
Mamman: Det var tredje gången i dag! Nästa gång får du vara hemma med pappa.

Och störst av allt är kärleken
4:ans spårvagn

En man och hans son ~4 tittar på foton och på ett kort sitter sonen med armen om en annan kille.
Pappan: Vem är din kompis?
Sonen: Rickard, han är bäst! Gud vad jag älskar honom
Pappan (en aning upprört): Men du kan ju inte älska en annan kille.
Sonen: Pappa, man kan älska vem som helst.

Äntligen Skagen

Så har vi äntligen kommit till cykelsemestern Julia och jag tog till Skagen i slutet av juli. Jag var lite orolig innan eftersom vi aldrig hade gjort något sånt här innan och jag inte visste om vi skulle klara av att cykla hela sträckan, om nåt skulle gå fel osv...men det gick galant och var riktigt kul på köpet. Jag gör gärna om det!

Från Fredrikshamn var det ca. 4 mil upp till Skagen. Vi cyklade av båten vid elva på morgonen och började vår färd upp mot Jyllands nordligaste punkt. Cykelvägarna var riktigt bra och alla cyklister vi mötte var så trevliga och hejade glatt på oss. Det finns en genemskap bland oss cykelsemestrare.

Vi stannade i Aalbaek för att svalka oss lite i havet och äta lite mat. Stranden var jättefin och vattnet härligt svalkande. Vi hade sån tur med vädret verkligen. Varmt och solsken varje dag.

Julia lyckades bränna sin rygg under första cykeldagen så därför blev hon Stålmannen efter Aalbaek. Ute på nya äventyr!

Och jag var så klart helt fantastiskt glad av att var ute i den danska naturen med sina stora klittområden.

Vi tog svängen förbi den Tillsandade Kirken. En dum idé visade det sig, då Julia tappade sin kylväska, som sedan innan var nedsmetad med smör, i sanden och efter det också helt sandig samt att det kostade pengar att gå in. Vi beslutade att ta oss sista biten till Skagen istället.

Efter att vi inte fått plats på förstavalscampingen cyklade vi trötta, hungriga och sura vidare till andravalet och hoppades på det bästa, tänk om det skulle vara fullt överallt!? Som tur var fick vi plats och vi började resa tältet, som vi trodde att det skulle göras. Jag vet inte om det var rätt, men fint blev det i alla fall.

Efter snabb dusch, 5 DDK för 5 min varmvatten traskade vi bort mot Skagen centrum och hamnen. Det blev Fish n' Chips från nåt snabbställe och sedan en öl ute på en av pirerna. På vägen tillbaka till campingen gick vi in på ytterligare en bar och där hittade vi inte bara öl utan även två killar. Den ena trevlig, den andra för jobbig. Vi samtalade, drack öl och fick lyssna på hur den jobbige killen fick en "snäll utskällning" av våra bordsgrannar. Sedan lyssnade vi på Bluesbandet som spelade inomhus och jag fick den snälle killens öl i knät. Vi tyckte att det räckte för den kvällen och lovade (med korsade fingrar) att visst kunde vi ringa nästa dag. Han den jobbige killen var byggingenjör och arbetade på ett företag i stan som jag varit på studiebesök på (visitkortet ligger hemma för kanske framtida bruk).

Dag 2 startade med frukost från campingens lilla livs. Färskt bröd var det i alla fall, med yoghurt och äpplejuice. Julia och jag riktigt älskade det!

Vi cyklade ut till grenen och vandrade den långa sandiga sträckan ut till där Skagerak möter Nordsjön.

Hur gullig som helst var sälen som simmade omkring och nyfiket tittade på alla besökarna.

Efter lite sigtseeing cyklade vi tillbaka, duschade, bytte om och gick sedan in till Skagens gåggata för att äta lunch någonstans. Det blev caesarsallad på Jensens Bofhus.

Skagen Bryghus var nästa stopp med rundvandring och ölprovning. Jag förstod inte mycket eller inget alls, men ölen var kul att smaka på. Lärde mig faktiskt ett och annat.

Efter middagen cyklade vi till västra stranden och tittade på solnedgången. Det är inte ofta man bara har hav emellan sig och en nedåtgående sol. Vackert! Och mysigt.

Med oss hade vi våra kåsor och fyllnigsmaterial i form av gin och tonic.

Sista dagen startade med att det regnade. Ja, enda gången det regnade var när vi skulle packa ihop tältet, så Julia fick snällt ta hem ett blött tält.

Sedan lyckades vi så klart inte riktigt följa samma väg tillbaka till Fredrikshamn som vi tog dit, så efter att ha cyklat inåt landet en bra bit började vi bli smått oroliga. Våra kartor var ju inte heller de bästa när man kom utanför Skagen. Men med hjälp av skyltar, sunt förnuft och solens position lyckades vi ta oss mot Fredrikshamn igen och då bara med 20 min. försening. Hade vi inte varit oroliga över vår "vilsekörning" hade vi njutit ordentligt av de fina omgivnigarna.

I Fredrikshamn hade vi några timmar över så det blev mat och öl för att fördriva tiden. Vi eller egentligen de två killarna från första kvällen lyckades springa på oss på gågatan och sedan flera gånger på stenabåten. Vi var måttligt förtjusta. Kankse ni ser på min min.

Vi hade det jättekul och att cykla är ett riktigt härligt sätt att ta sig fram på, sådan frihet!

Landet för längesedan

Under fruntimmersveckan (då jag har namnsdag) åkte jag hastigt upp till Havstensund för några dagars R'n'R. Där bjöd min morbror, som hade några dagar av ensam semester, oss ut på båttur. Helt underbart var det, då jag egentligen inte varit ute på havet på flera år (om man inte räknar färjor då).

Ada ute till havs.

Föräldrarna var med.
En kvällspromenad ute på Hällsö (kanske har ni sett ön i "Sommar med Ernst") med fantastiska vyer.