Beröm ger livet det lilla extra

Har upptäckt att det spelar ingen roll hur gammal jag blir, jag blir fortfarande lika glad över beröm. Och då menar jag inte när ens föräldrar säger till en hur duktig man är. Visserligen en viktig del i livet, men jag menar lärare, vänner, chefer, människor man inte förväntar sig något av.

På gymnasiet fick jag ofta beröm för det jag höll på med. Var visserligen en riktigt överambitiös tjej på den tiden. Boy att det är borta nu... Nu för tiden är det mest bara tentor som skrivs och där kan man bara ha rätt eller fel, det finns inte så mycket beröm att ge. Men så läste jag förra läsperioden en engelskakurs där assignments skulle in varannan vecka och äntligen fick jag det jag saknat under hela min chalmerstid. Jag fick tillbaka en uppsats med nästa inga fel (duktiga mig!) och beröm för en väl skriven text. *skiner av lycka* Men det tar inte slut där. Skriver ett kandidatarbete nu i trean på ett företag kallat Tyréns. Vi har därför två handledare, en där och en i skolan. Kom precis från ett möte med Gunnar (skolhandledaren) där han var imponerad av vad vi hade åstadkommit under denna tid. En varm känsla sprider sig i kroppen och dagen känns genast lättare.

För att avluta detta menar jag att vi får inte glömma bort hur viktigt det faktiskt är att ge beröm, att visa när vi tycker att någon har gjort något bra. Det gör livet lättare att leva.

Bilder på huset

Ja så kommer då bilder på vår sommarstuga.


Alldeles alldeles underbart!


Detta tittar vi ut på varje dag... Nån som har
något bättre?

Himmelen på jorden

Havstenssund är mitt paradis på jorden. Måste komma hit och bara njuta i alla fall under några dagar varje sommar. Det går inte riktigt att beskriva, men jag behöver bara sätta mig på altanen, titta ut över havet eller blunda och lyssna på tystnaden för att ett lugn ska sprida sig i kroppen tillsammans med en lycka.

Det är svårt att förklara och kanske inte så lätt för alla att förstå hur denna plats kan ha en sån påverkan på mig. Men jag älskar verkligen havet och allt som hör till; vind, salt, kala klippor, måsskrik och en helt underbar vy. Vad mer kan man önska sig. Till och med brännmaneterna har sin lilla plats i mitt hjärta.

För att göra saken ännu bättre så är vi i full gång med att bygga vår sommarstuga i detta paradis. Tänkte bifoga en bild på denna skönhet, men kameran verkar ha sprungit bort, så ni får snällt vänta.

Spänningen kommer bli olidlig!

And so it begins

Så då har även jag sällat mig till massorna och skaffat mig en blogg. Får väl se hur bra det här går. Har länge tvärvägrat med anledning av, och jag hävdar det fortfarande, att jag tycker bloggar ska skrivas med humor och finurlighet, vilket jag inte har mycket av. Men sen en tid tillbaka har jag haft en sådan skrivlängtan. Jag vet inte vad eller varför, men det har kliat i mina fingrar av längtan till att uttrycka mig, känna tangenter med fingertopparna. Så nu får det bära eller brista. Lika bra att slänga sig ut på djupt vatten direkt. Och med dessa fina idiomatiska uttryck startar jag denna blogg.

Om jag lyckas hitta nån humor är något som framtiden får utvisa. Som en vis vän brukar säga, ”Den som lever får se, eller inte”.

Ha det nu så bra alla ni där ute.