Holidays are coming, holidays are coming!

Nu äntligen känns det som jul!

Jag har saknat Coca-colas julreklam och hade nästan gett upp hoppet om att få se den tills ikväll när den äntligen visades. Det är inte många reklamer som får mig i sån julstämning som just cola-reklamen, med sitt "Holidays are coming!...Holidays are coming!". Kanske är det bara Blossa-reklamens härliga sång som ger mig samma julkänsla.

I söndags införskaffades min första egna julgran. Pappa och jag var runt och letade på säkert fem olika ställen innan vi hittade de granar som sedan köptes. Man kan se det som att vi hittade de finaste granarna och därför köpte dem eller att vi helt enkelt inte orkade längre utan köpte första bästa som såg någorlunda ut. Jag tycker om min gran så jag går tror på det första. Hur som helst kläddes granen så fint men under kvällen tyckte jag att den lutade lite för mycket och mot mitt bättre vetande gick jag och pillade på granen och julgransfoten för att se om jag kunde fixa det. Rakare blev den, men medan jag var ute i köket gick granen också från vertikalläge till horisontalläge. Synen var inte vacker. En liggande gran med kulor lite överallt, en trasig och en helt masakerad. Det var min fina julgranskula som köptes på Liseberg som inte höll.

Nu står den i alla fall upp, dock utan julgranspynt och fortfarande lika sned.

När jag tjurar...

...behöver jag något som piggar upp mig, och vad kan då vara bättre än youtube?!

Det finns alltid något att skratta åt, som killarna i Top Gear när de försöker läsa ett stycke ur "Liftarens guide till galaxen". Det går inte så bra...



Gillar man Top Gear, som jag gör, så finns här också deras Top Ground Gear Force som de gjorde för Sports Relief en välgörenhetsgala. De gör om Sir Steve Redgraves trädgård, och som alltid går allt fel, Part 1, Part 2, Part 3.

Rove är eller var (sista programmet gick nu i november) en underbar pratshow från Australien. Det finns massor med roliga segment som varit med i programmet, särskilt Hang up, Don't hang up (sök på youtube) Hamish & Andy är också ett roligt inslag, här ett speciellt morsdag-inslag.



En rolig intervju är den med hans fru Tasma Walton (skådespelerska/författare)



Fortsättningen finns här, och en rolig anekdot från deras bröllop.

Kevin McKidd var min nya favorit i Grey's Anatomy innan han ens hann vara med i nån scen. Det kan ju bero på att han ser väldigt bra ut och är charmig men beror framförallt på hans skotska dialekt. Jag har därför tidigare sett honom i Rome, Journeyman, Trainspotting,Made of Honor, Dog Soldiers med flera.

Här är två intervjuer med honom när han gästar Bonnie Hunt (under) och Jimmy Kimmel. Han är så söt, särskilt när han pratar om sina barn.



Nu mår jag lite bättre, kanske dags att gå och laga mat.

I väntan på julen

Jag skyller allt på Nordea, inte ens en gnutta skuld är min för att jag väntade lite länge innan jag försökte igen.


Idag släpptes biljetterna till John Mayers konsert i Köpenhamn i maj. Imorse fanns det inga biljetter att köpa, men när jag kom hem från Chalmers försökte jag igen och hör och häpna, det fanns biljetter! Det är nu Nordea skulle gjort sitt jobb. Jag använde mitt kort och kortläsare, men Nordea hade tydligen tillfärlliga störningar med sin internetbank och ett köp kunde inte göras. Suck! Jag fick så klart vänta och väntade tydligen för länge för när jag kom tillbaka var konserten slutsåld. Jag skyller därför allt på Nordea som inte godkände mitt köp första gången. Att jag väntade ett par timmar innan jag försökte igen har inget alls med saken att göra.

Ja ja, fler konserter på Europaturnén ska tydligen komma snart, så jag får väl hoppas att de inte är alldeles för långt från Göteborg.

Jag har köpt en digital systemkamera också, så den testades under en helg i Havstensund.

Sommaren är kort

Vitsigt eller hur?

Jg har tänkt på detta ett tag, så Julia hann före. Great minds think alike som man säger, men här kommer min sommar i bilder.

Nackdelen med att bo ensam

Eller kanske på Hisingen, vem vet.

För ungefär tjugo minuter sen, 23.20 tog någon i min ytterdörr och ringde sedan på ringklockan. Då jag inte öppnade ringdes det ytterligare en gång. När detta skedde gick jag försiktigt fram till dörren och tittade ut genom titthålet och fick då se någon rusa ner för trapporna och fara ut genom entrédörren.

Mycket läskigt!

Själv hoppas och tror jag att det var någon som gick in i fel trappuppgång och då till fel dörr. Personen upptäckte sen att han/hon gått fel och tyckte det var så pinsamt så han/hon sprang ut igen. Allt detta trots att man måste ha kod eller nyckel för att komma in i trappuppgången.

Sades i kiosken

"Nä, jag tar inte pengar."

Sa jag till en kund när han frågade om han kunde betala med kort och ta ut över beloppet.

Sades under helgen

"Alvar har kissat i köket!"
Utbrister mamma efter middagen i fredags.

Dock menar hon hundvalpen Ivar och inte min 15-åriga kusin Alvar.

Midsommarafton i Havstensund

Så var det dags för det traditionella midsommarfirandet i Havstensund. Denna gången kunde alla kusinerna komma så det var bara min bror som saknades. Det nya tillskottet till firandet var i alla fall kusinernas fyrbenta familjemedlem som de hämtat hem två veckor tidigare. Den Dansk/Svenska Gårdshunden Ivar var 9 veckor när vi träffades på landet och helt underbart söt. Så de bilder som kommer är nästan alla av detta lilla yrväder.

Midsommarlunchen åts nere i vårt hus och Ivar kom självklart med. Jag introducerade honom till min Lisebergsvinst, en rosa gosedjurshund, som han genast började brottas med.

Till maten var det självklart snapps och så denna Vodka Citron-ängel som bara uppenbarade sig.
Efter lunchen bar det av till fotbollsplanen inne i samhället, (om man kan kalla det det) andra sidan berget menar jag, där det riktiga firandet var med dans och midsommarstång. Ivar skulle självklart med.




Midsommargrillningen skedde uppe i kusinerna hus med kortspel innan middagen och en liten hundvalp sovandes i knät.

Kusinerna tillsammans med den nye familjemedlemmen.

Ville jag inte ha hund innan denna härliga helg så vill jag ha det nu. Och ni som känner mig vet att jag alltid velat ha hund så vi får se vad som händer i framtiden. Jag skämtade under helgen om att plötsligt skulle Ivar vara försvunnen och sitta med mig på tåget till Göteborg där ingen skulle hitta mig.

Jag får dock nöja mig med att träffa med denna lilla hund när jag träffar kusinerna som lyckligtvis nog också bor i Göteborg.

Picture this

Sitter i mitt solindränkta vardagsrum och njuter. När vädret är så här spelar det ingen roll att jag går i skolan till 17.00. Som ni kanske märkt har jag inte haft någon uppdatering på ett tag, samtidigt som mina foton samlats på hög, så här kommer en uppdatering genom bilder.

Enjoy!

Strax efter att jag flytta till Hisingen tog jag en tur med en nu nära granne och hennes hund upp på Ramberget. En fin dag som den sag man verkligen hela Göteborg.

Långt där borta i bilden under ser man mitt gamla hem (Det är höghuset näst längst till höger).


I kursen Traffic and Urban planning reste vi över en natt till Köpenhamn för föreläsningar och studiebesök. På vägen stannade vi på Pepparholmen (den ön som skapades för Öresundsbron) och fick lite rundvisning.

För några helger sedan åkte vi upp till landet och såg små blåsippor. Våren var äntligen på väg!

Dimman välde in över viken varje dag när det blivit tillräckligt varmt.

Nu ska det banne mig va varmt 31 juli!

Stod i nästan fyra timmar och köade för U2-biljetter, men nu ligger de här på soffbordet i alla fall. Fingrarna pirrar och fötterna känns inte som de brukar, men det är det värt för biljetter till den största konserten i sommar. Det blev sittplats istället för stå, vilket gjorde många i min omgivning glada, men det gör inget. Jag är nöjd bara att sitta närmare än förra gången. Plus att vi nog har tak om det regnar, vilket det gjorde förra gången.

Tittade förresten på ett hysteriskt roligt Top Gear-avsnitt, ni vet den brittiska motorserien, häromdagen. Låter kanske inte som att ett motorprogram kan vara så kul, men detta specialprogram, utspelat i Vietnam, var helt underbart. Titta på det om ni kan, jag lovar att ni kommer skratta gott hela timmen.

Ibland är det också helt okej med tunna väggar och lyhörda lägenheter. Sitter här och ska börja plugga och lyssnar på underbart barnskratt.

And the Oscar goes to...

Igår natt var en av anledningarna till att jag såg fram emot att flytta till min nya lägenhet så mycket och jag är inte ironisk. Iförrgår natt sändes nämligen Oscarsgalan i Kanal 9 som jag nu äntligen fått. Jag hade verkligen sett fram emot denna kväll och har varit så sur de senaste åren då jag inte kunnat se galan direktsänd.

Anyways...

På söndagkvällen kom mamma över till min sida av älven och vi bullade upp med mat, snacks och dricka av alla de slag och fem i tolv startade det hela. Jag blev glatt överraskad av galan, den var riktigt rolig och intressant. Jag kände faktiskt inte att det var någon stund då jag nästan höll på att somna (vilket hör till ovanligheterna när det gäller Oscarsgalor), men så var ju galan omgjord i år. Alla skådesspelarpriser delades ut genom att fem tidigare vinnare i samma kategori gav till varsin nominerad en motivering till varför just den var nominerad och hur duktigt hon/han var på och av "the silver screen". Det var inte ett öga torrt vid vissa av dessa nomineringar (på TV:n och framför den). Hugh Jackman var också störtskön som galavärd och då jag älskar musikaler hade jag inget emot att han brast ut i sång ibland. Så klockan sex på morgonen var Bästa film utdelad och galan slutade. En väl spenderad natt tycker jag!

Nu ikväll sitter jag istället hemma hos föräldrarna för att snart äta semla. Det är ju trots allt Fettisdag och då måste man äta semla. Att de bjuder på mat och sovplats för natten är ju inte så fel det heller.

Telefonterror

Mamma och Pappa har varit bortresta i fyra dagar nu och allt går utmärkt om det inte vore för telefonen. Den skrämmer livet ur mig.

Igår natt väcktes jag halv ett av att nån manisk kvinna ringde och undrade om Birgitta bodde här. Hon som har en bror som heter Johnny och är gift med en finne. Hon hade mammas namn rätt, men inget annat så jag sa detta vänligen men bestämt och lade på. Adrenalinet pumpade runt i kroppen. Väckas av telefonsamtal mitt i natten betyder oftast inget, men nåt kunde ju ha hänt. Jag hann dock bara lägga mig i sängen igen innan det ringde igen. Den gången lade jag bara på utan att ens svara. Hon ringde inte mer efter det. Så nu ikväll ringde telefonen igen, men det var bara tyst i luren när jag svarade. Antagligen var det nåt sånt där försäljningsföretag som automatiskt ringer upp för att kolla om nån svarar innan telefonförsäljaren ringer själv, men lite läskigt är det.

Tänk hur ska det gå när jag bor själv. Som tur är kommer jag inte ha någon egen fast telefon.

Tidig morgon på Liverpool Street Station

Så skulle vi ju hem från London också. Tjugo i fyra på morgonen tog taxichauffören oss till Liverpool Street Station och tåget ut till Stanstead. Men när vi kom dit, förväntandes en tom station, möttes vi av massor av människor alla tittandes upp på en kille med mikrofon på en avsats högre upp. Huh? "Alla till utgångspunkten." sa han och alla försvann från golvet ut mot kanterna, mitt kvar stod vi förvirrade. Snabbt skyndade vi oss bort mot tågspärrarna och nån tåginformatör. Han försökte förklara vad som hände, men vi fattade inte riktigt så vi stannade kvar och tittade. Folk var utänkt olikt klädda och rörde sig runt stationen som en vanlig dag, tills plötsligt musik satte igång och några börja dansa. Ju längre in i musikmixen desto fler hängde med i koreografin. Kameror filmade och fotade runt omkring och till det sista musikstycket var alla utom några få kameramobilfotografer med i koreogain. Hur fräckt som helst! Och där stod vi förvirrade, underhållna och undrade om någon skulle komma och schasa bort oss. En tjej tillsammans med tågvakterna skrattade och tyckte det var roligt att vi faktiskt var resenärer. Vi hade verkligen bara råkat springa rätt in i detta. Tråkigt nog kunde vi bara titta på två försök innan det var dags att hitta till tåget, men kul var det.



Anyways...

Väl hemma kollade jag upp på nätet att det var en så kallad flash mob. Massor med människor organiserade genom internet som gör något tillsammans på allmän plats. Det vi sprang på var repetitionerna för dagens flash mob då de skulle dansa när stationen var full med folk. Detta filmades för att bli en reklamfilm för nåt mobilföretag som visades nu i fredags under celebrity big brother.

Kolla också in en flash mob från Paris där massor av människor helt plötsligt fryser till och står blick stilla.

They will rock you - jag lovar!

Det var ungefär tio år sedan jag såg en musikal i London (Starlight Express, 2000) och en så här bra musikal har jag inte sett på...ja kanske inte tio år, men det var längesen. Jag och mina två reskompisar var alla med på att vi skulle försöka se en musikal när vi nu var i London, så vår första morgon åkte vi till Leicester square och köpte biljetter för halva priset. Det finns så klart många musikaler vi ville se, men var alla överens om att helst ville vi se Queens musikal "We Will Rock You".

Det var det bästa valet vi gjorde den dagen! Den helt suveräna musiken av Queen, ensemblens fantastiska sångröster och den härliga humorn gjorde musikalen jättebra! Det enda som saknades var att Peter Johansson skulle spelat huvudrollen Galileo, men då han slutade i We Will Rock You i september 2007 så var sannolikheten att få se honom inte så stor. Vi fick istället se den nuvarande rollinnehavarens understudy Jon Boydon vilket vi var glada för. Ricardo Afonso som egentligen har rollen kändes inte rätt som Galileo (vet egentligen inte varför). Hur som helst, jättebra musikal. Gå och se den!

Resten av tiden i London gick till mesta delen ut på att shoppa och resa tunnelbana. Sen sightseeingade vi också lite och tittade i lite fler affärer.

Få se nu om nåt roligt hände...

Första kvällen åt vi mat på en pub nära hotellet och trängde ner oss vid ett litet bord. Mannen bredvid skulle precis gå så vi fick hans också. Tack tack sa vi och sen gick han, men någon halvtimme senare var han tillbaka på puben. Han kanske glömde betala förut sa M, och det var precis det som hände. Han kom fram till oss skrattandes och sa att vi distraherade honom så mycket så han gick utan att betala. Han kom ända till hotellet innan han kom på det.

Första morgon där vaknade vi 6:18 av Jonas Gardell...s pjäs "Mormor gråter". Jenny hade varken ändrat tiden på mobilen till Londontid eller stängt av sin normala väckning.

"...och därför kan man inte få bruna barn." Mitt fina avslut på vår diskussion om blå/bruna ögon och resisiva gener. (menade så klart bruna ögon på barnen.)

Reskamraten M träffade sin syssling sista kvällen i London och vem sprang de på, eller såg kanske är mer rätt, utanför deras restaurang? Jo Twilight/Harry Potter-skådesplearen Robert Pattison.

Fantastisk morgon i Havstensund

Uppdatering

Så har julen kommit och gått och det nya året har börjat precis lika spännande som det förra slutade. Tentor gjordes innan jul och första tentan för året har nu skrivits. Livet som student är sig likt. Men imorgon bär det av till London...igen. Lite semester innan skolan verkligen drar igång och livet kommer in i samma gamla rutiner. Visserligen kanske de ändras snart...vi får vänta och se. ;)

Nyår var lugn och skön och dagen efter firades med pompa och ståt. Modern fyllde jämt och fadern är inte långt efter, så det kalasades hela dagen.

Lite bilder från Nyår:

Det goda vinet med den fina Pukekon

Middagen bestod av hasselbackspotatis, ryggbiff med sallad och berneissås (och vitlöksbröd kvar från förrätten).

Glace au Four in the making. Glass med hallon på havrebotten.

Marräng ovanpå som täcker allt det gôttatste.

In i ugnen några minuter...

...tills härligt fin färg har tillkommit. Mmm...

Iris fick också mysa lite.

Gott Nytt År!