Så skulle vi ju hem från London också. Tjugo i fyra på morgonen tog taxichauffören oss till Liverpool Street Station och tåget ut till Stanstead. Men när vi kom dit, förväntandes en tom station, möttes vi av massor av människor alla tittandes upp på en kille med mikrofon på en avsats högre upp. Huh? "Alla till utgångspunkten." sa han och alla försvann från golvet ut mot kanterna, mitt kvar stod vi förvirrade. Snabbt skyndade vi oss bort mot tågspärrarna och nån tåginformatör. Han försökte förklara vad som hände, men vi fattade inte riktigt så vi stannade kvar och tittade. Folk var utänkt olikt klädda och rörde sig runt stationen som en vanlig dag, tills plötsligt musik satte igång och några börja dansa. Ju längre in i musikmixen desto fler hängde med i koreografin. Kameror filmade och fotade runt omkring och till det sista musikstycket var alla utom några få kameramobilfotografer med i koreogain. Hur fräckt som helst! Och där stod vi förvirrade, underhållna och undrade om någon skulle komma och schasa bort oss. En tjej tillsammans med tågvakterna skrattade och tyckte det var roligt att vi faktiskt var resenärer. Vi hade verkligen bara råkat springa rätt in i detta. Tråkigt nog kunde vi bara titta på två försök innan det var dags att hitta till tåget, men kul var det.
Anyways...
Väl hemma kollade jag upp på nätet att det var en så kallad flash mob. Massor med människor organiserade genom internet som gör något tillsammans på allmän plats. Det vi sprang på var repetitionerna för dagens flash mob då de skulle dansa när stationen var full med folk. Detta filmades för att bli en reklamfilm för nåt mobilföretag som visades nu i fredags under celebrity big brother.
Kolla också in en flash mob från Paris där massor av människor helt plötsligt fryser till och står blick stilla.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar