Mamma och Pappa har varit bortresta i fyra dagar nu och allt går utmärkt om det inte vore för telefonen. Den skrämmer livet ur mig.
Igår natt väcktes jag halv ett av att nån manisk kvinna ringde och undrade om Birgitta bodde här. Hon som har en bror som heter Johnny och är gift med en finne. Hon hade mammas namn rätt, men inget annat så jag sa detta vänligen men bestämt och lade på. Adrenalinet pumpade runt i kroppen. Väckas av telefonsamtal mitt i natten betyder oftast inget, men nåt kunde ju ha hänt. Jag hann dock bara lägga mig i sängen igen innan det ringde igen. Den gången lade jag bara på utan att ens svara. Hon ringde inte mer efter det. Så nu ikväll ringde telefonen igen, men det var bara tyst i luren när jag svarade. Antagligen var det nåt sånt där försäljningsföretag som automatiskt ringer upp för att kolla om nån svarar innan telefonförsäljaren ringer själv, men lite läskigt är det.
Tänk hur ska det gå när jag bor själv. Som tur är kommer jag inte ha någon egen fast telefon.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
huu, jag hade blivit skraj! men mobilen stänger jag av ljudet på på natten (eller inte alltid, men jag har den inte ens i samma rum som jag sover i) - så där behöver man inte bli obehagligt väckt sådär!
Nä det borde jag också göra, men just nu är mobilen min enda väckning på morgonen och då vill jag inte trippa så långt på det kalla golvet. Vi ses!
Skicka en kommentar