God Jul och Gott Nytt År!

Från oss alla

Till er alla

En riktigt God Jul!

Hänt i veckan

Jag hoppas ni alla såg dokumentären igår om min nya älskling. Hans namn är Peter Johansson och hans röst är helt fantastisk. Gå och se Footloose så får ni höra för er själva.

Så då har jag äntligen jullov då. Det är konstigt att jag under mitt studieuppehåll pluggar mer än jag gjorde när jag faktiskt gick i skolan. Nu är i alla fall sista tentan gjord och jag har bara två dagar kvar på jobbet och sen är det julledigt och arbetslöshet som väntar.

Julia och jag har förresten fixat en resa till Egypten över nyåret. Ska bli såå härligt att komma iväg och få lite sol och värme. Så kanske man klarar av lite fler av dessa dimhöljda Göteborgsdagarna sen.

För längesen taggade Julia mig och jag skulle skriva 5 saker om mig själv som folk inte visste.

Såhär skulle man göra:
1. Link to your tagger and post these rules on your blog.
2. Share 5 facts about yourself on your blog, some random, some weird.
3. Tag 5 people at the end of your post by leaving their names as well as links to their blogs.
4. Let them know they are tagged by leaving a comment on their blog.


Här kommer faktan-om-mig:

1. Jag är hemligt kär i Niklas Hjulström (kanske inte så hemligt längre) och har så varit sen jag såg honom som Skacke i de gamla Beckfilmerna.

2. Jag är rädd för stora fåglar, såsom svanar och gäss.

3. Jag är ett Stargate-fan av både SG-1 och Atlantis. Till er alla som rynkar på näsan säger jag bara att även Goran Visnjic är fan av Stargate. Så det så! :)

4. En av mina drömmar är att bada med delfiner. Den gick halvt i uppfyllelse på Nya Zeeland då jag simmade med vilda delfiner.

5.Jag hickar när jag dricker coca-cola.

Bon Bien Voila!

En vän till mig berättade att något "lustigt" hände honom i måndags. Han var ute och festade med kompisar och hamnade uppe i Stockholm. Han kom hem i onsdags.

Tänk om man kunde ha ett sånt liv, då man bara sådär kan hamna på andra sidan Sverige. Ett liv där varken skola eller jobb kräver av en att vara här 24/7.

Jag behöver nog semester...

Just nu...

Lyssnar - jag på Newton Faulkner. Hans version av Massive Attacks "Teardrop" är riktigt bra.

Tittar - jag på allt med Damian Lewis. Min nya favorit som jag hittat genom tv-serien Life.

Läser - jag Teknisk samhällsplanering och när jag hinner lite Stieg Larsson.

Skriver - jag massor av mejl, dock enbart utbildningsrelaterade och så ansökan om utlandsstudier.

Jag älskar Guldheden!

Det är inte många ställen i Göteborg man kan gå hem på kvällen och träffa på betande rådjur 10 meter ifrån en.

Jonas Karlsson handlade av Jenny i kiosken igår. Det är nästan så jag är avundsjuk.

Men bara nästan.

John Mayer @ Royal Albert Hall - Good Love Is On The Way

En av de bästa låtarna han framträdde med under kvällen. Ska du se nån ska du se denna.

John Mayer

Vet inte riktigt var jag ska börja nånstans...

Konserten var jättebra, visserligen är jag partisk då jag älskar John Mayers musik, men vem är inte det som var där i måndags.

Förakten bestod av en britt vid namn Newton Faulkner. Jag hade aldrig hört talas om honom innan men han var perfekt som uppvärmning. Han var en charmig och rolig kille som spelade bra musik. Som avslutning på sin spelning lovade han att spela Spongebob Squarepants om vi var duktiga och sjöng med i en av hans låtar. Vi gjorde det vi lovade och så också han. Alla sjöng ljudligt med så tydligen var denna en populär låt bland publiken.

Så då det vi alla var där för. Bandet kom upp på scen och musiken började. Det är alltid lika härligt när konserter börjar. Det är som första låten på en skiva, den måste grabba tag i en och vara mäktig på något sätt. Johns intro var bra och när Belief startade var konserten ordentligt igång körd. Han fortsatte med I Don't Trust Myself, som inte är en av mina favoriter, men man ska ju inte vara kräsen. Sen börjar setlistan bli lite fuzzy för mig. Innan den röda kavajen åkte av spelades i alla fall Vultures, med massor av lysande solon på saxofon, trumpet och John själv så klart på gitarr. Good Love Is On the Way var en låt jag aldrig hört förut, men blev snabbt en favorit och möjligen också den bästa av kvällens repertoar. När den svettindränkta skjortan sedan var det enda på spelades Dreaming With a Broken Heart, fin som alltid, Slow Dancing In a Burning Room, en av favoriterna från senaste plattan och grammyvinnande singeln Waiting On the World To Change. Här kommer också närbild på lite fingerfärdighet. Från "Heavier Things" spelade han Bigger Than My Body och sedan också en Ray Charles cover, I Don't Need No Doctor (film från kvällen efter). Det var en skön Gravity som fick avsluta huvudakten, med stående ovationer från alla i publiken. Efter stora applåder kom John ensam tillbaka ut på scen med akustisk gitarr i hand. Stop This Train är riktigt bra på skivan och så fin akustisk trots hans lite udda visslande mitt i låten. Hela konserten avslutades med ett medley (kan man säga det om två låtar?) från hans första skiva, No Such Thing och Why Georgia. Ett perfekt slut på en fantastisk konsert.

Jag älskar som sagt hans låtar och sången är bra, men på konsert är gitarrspelet bättre. Så många mäktiga solon som bara fortsatte och fortsatte. Ibland undrade jag om han glömde bort att det var verser kvar på låtarna. Denna gången var han inte heller särskilt pratglad, han sa redan i början att han inte hade något planerat, men till sitt försvar sa han att han kunde spela gitarr riktigt bra. Vilket jag var nöjd med.

Om det är nåt jag ångrar på denna resan så är det att jag inte stannade för konserten kvällen efter. Men för mycket av det goda är ju inte heller bra. Så nu är det bara att vänta till nästa gång.

Jag skriver, därför lever jag

Så då var jag tillbaka i Göteborg igen. Det har varit riktigt roliga två dagar och en sjuhelsikes kväll. Jag kan bara hoppas att han kommer till denna del av världen snart igen. Han lovade visserligen att komma om vi gjorde det, men musiker...man kan ju inte alltid lita på dem.

Anyways

London är en sån härlig stad som jag inte såg nog av. Två dagar räcker inte. Särskilt när man spenderar så lång tid bara att ta sig till och från flygplatsen. Det hela började med att jag gick av på fel hållplats med tåget in till London, men det var inte mer än lite tunnelbana kunde fixa. När jag hittat min bäring och hörlurarna sattes i öronen blev allt mycket lugnare. Och när baggaget blivit avsläppt på hotellet (rummet var inte färdigt än) var jag redo för lite hederlig shopping. Oxford street låg bara 15 min bort så jag visste vart jag skulle. Massor av affärer av alla de möjliga slag, mest tid spenderade i Waterstone's (böcker) och HMV (filmer), men en och annan klädaffär blev det också, så väskan hem var lite tyngre än den som följde med dit. Shopping längs Oxford och Regent street avslutades på Picadilly Circus innan jag var tvungen att ta mig tillbaka. Jag hade ju en konsert att se fram emot.

Singelrummet blev ett dubbelrum och efter en snabbdusch gick jag ut för att äta mat. Jag hade inga problem med att gå på stan själv, tycker faktiskt det är ganska skönt, och det mesta annat är också ganska kul att göra själv, men nåt jag aldrig gillat är att äta ensam. The Swan blev i alla fall mitt stopp och Fish n' Chips min måltid. Maten var god, men kunde inte riktigt njuta då jag kände obekväm. När jag efter en snabb titt på min biljett upptäckte att den tid jag trodde dörrarna öppnades var den faktiska starttiden för konserten fick jag bråttom. Men en språngmarsch genom Kensington Garden och jag kom fram i tid.

Då jag har så mycket att säga om konserten så får den bli ett eget inlägg lite senare. Fantastisk var den i alla fall och jag är så glad att jag faktiskt åkte till London för att se honom igen.

En god natts sömn senare och jag var redo att tackla Londons alla sevärdheter. Först tillbaka till Royal Albert Hall för ett foto och sen vidare till Buckingham Palace. Jag vet inte om man ska kalla det tur eller otur, men jag kom dit i tid för vaktombyte. Då det var enormt mycket folk bestämde jag mig för att stanna. Så många människor kan ju inte vänta på något tråkigt. Jag hade fel. Eller det var ju ståtligare än den vid det svenska slottet, men mest bara massa gubbar som marscherar i sina fina uniformer till musik. Så sen bar det av till Westminster Abbey som följdes av Houses of Parliament, Big Ben och London Eye. När jag tyckte att sevärdheterna var avklarade var det dags att tänka på hemfärd. Jag åkte till Victoria Station och köpte bussbiljett till Stansted. Bussen skulle gå en timme efter att jag köpt biljetten och på den tiden skulle jag hinna tvärs över stan, hämta väskan, tillbaka och äta nånting nånstans. Hmm det blev plötsligt lite stressigt. Väl på hotellet bestämde jag att jag inte skulle hinna utan jag satte mig ner, åt en banan och laddade min iPod istället. Som tur var visste jag att det fanns ett tåg till flygplatsen som jag kunde ta. Efter lite vila hoppade jag på tunnelbanan till Liverpool Street och sen tåget ut till Stansted och jag var på väg hem igen.

Kensington Garden låg precis utanför hotellet och var en mysig fin park. Perfekt genväg till Albert Hall också.

Royal Albert Hall där magin upplevdes.

Kartan var i hand nästan hela tiden. Men det var den för var och varannan människa. Det finns många turister i London.

Jag hittade lite hem bland allt främmande.

I väntan på nästa vaktombyte.

Pompa och Ståt.

Är det riktiga vapen?

Westminster Abbey som jag missade förra gången jag var i London.

Big Ben med London Eye i bakgrunden.

Så till sist jag själv på Westminster Bridge med Houses of Parliament bakom. En sån fin dag att avsluta en sån härlig resa på.

Det har verkligen varit roligt och lärorikt att resa iväg själv även om det bara var över en natt. Och London måste jag tillbaka till snart igen. Så många affärer jag inte hann gå in i. :)

Snart mitt i ett äventyr

Så har dagen kommit som jag både ser riktigt fram emot och räds för. Det är dags för mig att ta flyget till London, ensam.

Egentligen ska det bli jättekul, särskilt då anledningen att jag åker dit är för att se John Mayer, fast också för att få se London och förhoppningsvis shoppa lite. Men så kommer orosEmma fram och tänker på allt som kan gå fel och som jag denna gången måste klara själv och då vill jag inte alls åka. Inte behöver jag se John Mayer SÅ mycket.

Imorgon går flyget i alla fall och inom kort ska det nog komma upp några rader om huruvida jag överlevde eller inte.

I helgen åkte jag med föräldrarna upp till landet för en sista njutning, i alla fall för mig. Jobbar varje helg nu fram till mitten av oktober. Föräldrarna målade och jag solade (hade inte det minsta dåligt samvete). Vi åt middag på trädäcket och såg en säl simmandes inne i viken. Helt fantastiskt! Har så klart sett dem ute i skärgården, men det var min första inne i viken. Kusinen Clara kom på söndagen upp för att spendera två veckor där uppe, ensam. Jag är oerhört imponerad.

Hela huset är nu målat i sin gråa nyans, bara ett lager färg till. Suck!

Regnbågen gör alltid regnskuren lite trevligare.

En inflyttningspresent från mammas arbetskamrat. Den brann så fint och mysigt ute på däcket om kvällarna.

Är det bara jag...

...eller har Ingvar Carlsson uppenbarat sig för mig i min mobilladdare? Jag kanske borde sälja den på eBay.

Vad är väl en vecka på Kreta?

Tråkig, varm...eller alldeles alldeles underbar!

Så har jag då äntligen tänkt plita ner lite ord om min semester på Kreta. Nu var det så längesen så det känns nästan inte relevant längre, men lite bilder vill jag ju visa.

Dag 1
Det var en "smooth ride" hela vägen om det inte vore för alla dessa barn. Senare fick vi reda på att det bodde 135 barn på hotellet. Det är vad vi fick för att vi boka ett barnvänligt hotell. Men en småsak som barn skulle inte få mig och Ulrika på fall. Kvällen vi kom till Almirida gick vi ut för att köpa de viktigaste förnödenheter vi behövde för veckan, öl, chips, vatten och frukt (i den ordningen också).

Anekdot 1
Vi lyckas hitta till vårt rum, vilket är ett mirakel i sig, men sen får vi inte upp dörren. Emma börjar skruva på handtaget och Ulrika fortsätter...tills det trillar av dörren och Emma får springa ner till receptionen för hjälp. Ett ypperligt sätt att lära känna alla reseledarna på hotellet.

Ja ja dörren fick vi upp till slut, man skulle tydligen inte alls skruva på handtaget utan bara använda nyckeln. Doh! Dumma oss som inte tänkte på det.

Kvällen spenderades i sängarna drickandes öl och tittandes på nån engelsk gammal krigsfilm.

Dag 2
Stranden var vårt mål för dagen, där det fanns sköna solstolar på stranden och roliga och höga vågor i det varma vattnet. Middagen serverades ut på hotellets gård med utsikt över havet och den lilla byn. Dock var vi inte ensamma om att vilja äta den tiden, men att vänta i baren gav oss bara ett tillfälle till en fördrink som efter tre öl på rummet kändes ännu mer perfekt. Maten var god och vi förflyttade oss till baren efteråt. Nästa dag väntade en tur genom olivlundarna med hotellchefen.

Dag 3
Väcktes 7.45 av Jonas Gardells "mormor gråter", men efter ingen övervägning så ställdes mobilen om och jag fortsatte sova. Olivlundarna fick vänta. Låg på stranden även denna dag och njöt. Almirida hade inte så mycket mer att erbjuda. En by på 25 pers. vintertid och 1 huvudgata är inte precis äventyrens ställe.

Anekdot 2
Under eftermiddagen lyckades vi få en säkring att gå i rummet. Allt dog, så än en gång, fast denna gång Ulrika, fick vi ta hjälp av Langleypersonalen. Snälla Magnus kunde inte heller förstå hur detta hänt så tillslut fick själva hotellchefen Kenneth komma upp och rädda kvällen. Som han själv sa "Utan mig hade ni aldrig fixat det här."

Dag 4
Vaknade redan 7.45 för att hinna äta frukost innan båtturen. När vi kom ner till entrén 8.30 för att hoppa på bussen var vi ensamma...Bussen skulle gå klockan 9. Båtturen var riktigt trevlig med härligt turkost vatten. Vi badade från båten i vackra vikar och Ulrika och jag gjorde misstaget att välja att hoppa från övre däck. Låt oss säga att man hann ångra sig många gånger om innan man slog i vattnet. Vi stannade till några timmar vid en strand där Ulrika och jag istället för att sola tog oss en tur i området och passade på att äta en god grekisk sallad. Dag 5
Gick till stranden även denna dag för att arbeta på brännan. Skrev vykort, så you lucky people säkert redan i en brevlåda hemma hos dig. Ni andra...ehm...jag hade inte adresser till er.

Dag 6
Dagen med stort U, för utflykt. Det var dags att åka till Knossos, så vi enligt kretensarna kan säga att vi varit på Kreta. Reseledaren för dagen vart ingen mindre en vår säkringshjälp Magnus, en trevlig prick som var en riktigt bra guide.Han ledde oss runt på Knossospalatset så mycket i skugga som möjligt. Det var nämligen varmt, trångt, varmt och nästan vindstilla. Efter lunch fortsatte vi till Rethymno där Ulrika och jag vandrade "mindless" runt längs gatorna innan vi satte oss på några klippor och åt vår medhavda frukt. Till middag var det revhaj, vilket var kul att prova på. Smakade som fisk, go figure. Redan 9 på kvällen var vi redo att lägga oss, värme tar på krafterna.

Dag 7
"Hit the beach" som vanligt för finslipning av bränna. Dock denna dag lite tidigare än vanligt. Pressade allt vi kunde, åt lunch, pressade lite till och sen upp för att duscha innan middagen.
Dag 8
Dags att resa hemåt igen. Det var verkligen härligt att ha denna semester och göra absolut ingenting, men vi båda tyckte att det räckte med en vecka. Till skillnad från alla andra dagar så låg vi på stranden innan vi gjorde oss i ordning för bussfärd mot flygplatsen. Lunch åts på samma taverna som dagarna innan och den var lika god som tidigare. Resan hem var mindre kul, Vi fick vänta i vänthallen en extra timma innan boardning kunde ske och när vi äntligen kom på planet fick vi reda på att vi även där skulle få vänta ytterligare 45 min. För att "add insult to injury" så hade jag tidigare under dagen läst ut min bok och batteriet på min iPod var nästan slut.

Men hem kom vi i alla fall och en skön resa har vi bakom oss.

Anekdot 3
En Väg- och Vattenstudent, låt oss kalla honom SWECO-väskan, har jag innan han gick ut sett många gånger på skolan, det tog nåt år och sen upptäckte jag att han bodde på samma våning som jag i huset och vem såg jag inte på Landvetter? Jo SWECO-väskan där med sin sambo (de har flyttat nu). Oj nu tror han att jag förföljer honom tänkte jag och se det gjorde jag med för vem upptäcker jag på Chanias flygplats när vi landat? Ni kan nog gissa. Och det roliga med det hela är att under denna långa tid som vi har setts, Chalmerstid inkluderad så har vi aldrig hälsat på varann...NÅNSIN!

Och alla vill så klart se fler bilder från denna resa, så klicka nu här

Äntligen bär det av!

Vid den här tiden imorgon sitter jag och Ulrika och äter middag på vårt hotell och njuter av det kretanska klimatet. Ja en vecka på Kreta ska bli så skönt efter alla dessa dagar som bara har känts som en enda lång regnskur. Har glömt bort hur Göteborg under sommaren faktiskt kan vara. Så då tar vi vårt pick och pack och drar söderut, hoppas bara vädret inte följer med oss.

Men det har inte bara varit dåligt, Midsommarhelgen hade sina stunder av sol.

Morbror Anders hissar flaggan och får hjälp av Svenska Ambassaden i Washingtons arkitekt och min sysslings son som var i full fart med att skrubba däck.

Sedan skulle Morbroderns båt i vattnet.

Efter att ha fått på släpet på bilen bar det av till hamnen och sedan ned i vattnet med båtfärd hem till bryggan.

Trevligt att ha släkt med båt.

Lite artsy fartsy

(alltid öppen för nya vinklar)

Till sist är jag en av de mest lättroade människor på jorden. Upptäckte att bilrutan fick en att se riktigt rolig ut. Många ljudliga skratt fick pappa att komma och undersöka.

Ja så fick ni lite bilder också.

Hörs när jag kommer tillbaka!

Tillåt mig att glädjas

Hanna, min kandidatsmedarbetare, ringde mig precis och skrek i telefonen "Vi har fått en femma!" Det tog ett tag att koppla men sen instämde jag i glädjetjuten. Jag är stolt över kandidatarbetet Hanna och jag arbetat med hela våren och tycker själv att det blev riktigt bra, men att vi skulle få en 5:a i betyg det trodde jag inte. Vi gick och hoppades på en 4, vågade aldrig riktigt tro på något mer. Ska snart sluta att berömma mig själv, men att det är just vårt kandidatarbete gör att det känns mycket bättre. Det är inte bara en tenta som jag pluggat till utan mitt halvtidsexamensarbete. Något att visa upp vid framtida jobbintervjuer. Så nu avslutas detta ickesvenska "jag är bättre än andra"-inlägg med en bild på vår fabulösa rapport.

Starten på mitt nya liv...yeah right!

Jag har äntligen tinat upp mitt gymkort på Fysiken och inte en dag för tidigt. För att vara exakt en vecka försent. Maxfrysningen för korten är 1 år och det lyckades jag överstiga, men snälla som de är på Fysiken gick det bra ändå.

Idag tränade jag Basic Step up som första träning. Har gjort det en gång tidigare förra året och mindes inte att det var så här jobbigt, Hmm kanske inte är träningspasset som ändrats utan jag själv, fast det tror vi inte så klart på. Kul är det i alla fall att vara i farten igen. Får se hur länge det håller.

På torsdag är det Basic Aerobic som gäller, hoppas det blir lättare.

Fotomani

För att härma en tidigare nämnd kompis kommer här lite bilder från den tid jag inte bloggat.

Helgen för några veckor sedan var som många andra en helg för att måla, men detta var också den första helgen med strålande varmt väder och årets första och andra havsbad gick av stapeln (dyk i och paniksimning till trappan).

Under denna varma period passade Julia och jag också på att träffas ute i Kungsparken. Med BurgerKingpåsarna i högsta hugg damp vi ner på en liten plätt bakom Storan. Vädret var underbart, små fågelungar urgulliga och sällskapet gott. Om det inte varit för den inte så trevliga doft som med vinden ibland spred sig över området, så hade kvällen varit komplett.

Så den sista helgen som precis gått förbi var ännu en målarhelg för familjen. Nu äntligen är mitt rum färdigt, men som ni kanske ser på bilden sitter det lite tejp kvar här och var då alla väggar inte hunnit torka innan hemfärd skedde. Färgen heter Moln och är ljust blå om det inte heller är så lätt att se.

Mogen

Har precis kommit hem efter att ett tolvtimmarspass på jobbet. Fast jag jobbade nog bara 10 av dem.

Men i alla fall...

Den sista timmen stod jag i ettans kiosk (inte den vid Lisebergsbanan där jag brukar vara) tillsammans med Daniel, en kille som är ny för i år. Vi snackade lite och jag frågade honom om han vant sig vid något sätt att ha sedlarna på i kassan. Några av oss andra har bestämda sätt att lägga ned dem på och andra som jag själv vill helst inte ha nån annan i sin kassa som stör ordningen. Hans svar var att hans ordning var än så länge kaos. Att ha ett speciellt sätt att lägga dem på sa han kanske kom när man blev lite mer mogen. Ser jag så gammal ut? tänkte jag då Till detta kan sägas att Daniel tog studenten för två dagar sedan och att jag tidigare sagt att min studentfest var på Aveny 10 när det stället fanns. Han kanske inte heller menade det på det sättet, men just ordet mogen betyder för mig att man är gammal och inte min ålder gammal.

Men jag kanske ska vänja mig vid min ålder. Det var ju trots allt 4 år sen jag tog studenten. Och 23 år (snart) är ju rätt bra att vara.

En oväntad semester

Jag fick en möjlighet att åka upp till landet över Kristihimmelsfärd och tog den. Hanna som hörde att jag skulle spendera några dagar där upp var inte sen med att hoppa på. "En roadtrip!" Snabbt som attan var det utmejlat till flera en förfrågan om de ville med. Men som det såg ut på onsdagkvällen när jag tog tåget upp så skulle de bara vara 3 som kom. Jo men det ska vi nog klara av tänkte jag, även i vårt nya hus.

Men så kom torsdagsmorgonen och jag ser ett sms på mobilen. Vi blir 6 som kommer! stod det. Oops! Nu snackar vi några fler. Tillslut efter något samtal på telefon och vidare så blev slutantalet 7 chalmerister som skulle ta en roadtrip till Havstenssund. Hur kommer detta att sluta?

På torsdagseftermiddagen anlände en tjej- och en killbil med 7 glada människor till vårt hus. Hanna, Jennie och Jenny i ena och Lars, Falken, Per och Tobbe i den andra. Efter mycket beundran av både huset och utsikten (lite stolt får man väl vara över sitt paradis) fikades det med muffins bakade av både Hanna och mamma (Tack båda!).

Anledningen till denna roadtrip var för vissa i alla fall att måla huset. Men innan det tog vi en tur upp i bergen och ned till badplatsen.

Alla uppe på berget (Falken bakom kameran).

Falken med Hällsö bakom.

Hmm...ner kommer man ju alltid.

Tre tjejer på en bänk.

Per ute i det fina vädret...och vida världen.

Målarkäderna kom sedan på och medan pappa satte igång grillen satte några igång med att måla baksidan av huset. En liten avstickare är att i originalet uppe på berget bodde Anders och Alvar, min morbror och kusin under denna helg. De var såklart nedbjudna till middagen och vi fick så snällt låna deras husöver natten då vi var 8 pers. som skulle sova nånstans (De lånade mitt rum undertiden). Ja ja i alla fall så kan man inte kalla vårt gängs humor för en hög sådan. Det mesta hamnar nog ganska långt under bältet. Vi tycker det är skoj och skrattar gott. Men det roliga var att se Hanna som stod på en stege, målandes och skämtandes med vår höga kaliber, sedan vända sig om och få något förskräckt i ansiktet när hon ser att min 13åriga kusin sällat sig till gruppen som stod och tittade på. Alvar klarade sig nog däremot oskadd. Inga allvarliga med än så länge i alla fall.

Målandet i full gång. Notera Falkens
påsskydd mot målarstänk för fötterna.

För de som inte ville måla fanns det utmärkta platser

att sitta på och vara projektledare och platschef.

Middagen var god och lång. Särskilt då det efter huvudrätten insågs att diskmaskinen läckte och att efterrätten skulle göras innan den kunde serveras. Det sistnämnda var dock gott och värt att vänta på (Tack Hanna än en gång!).

12 pers runt ett bord...det blev lite trångt.

Glass med annanas, melon och bärsås, mmm...

Så sades det godnatt till föräldrar och släktingar och vi drog oss upp mot originalet. Det blev ostbricka med kex och druvor, samt chips med cola och såklart kortspel. Ett måste sådana här kvällar.

Lärde mig ett nytt kortspel, Janiv.

Klockan blev sent och det var sängdags, men då alla hade sovsäckar med sig, gick det ju klart inte att lägga sig utan lite sovsäcksbrottning av alla de möjliga slag.

Myspys?

Hmm...

Många barn leker bäst!

I stugan låg det också en död mus begraven. Detta kändes på doften som låt oss säga var rätt... annorlunda. Det kunde inte heller sovas för Lars psykopatiska skratt från hans rum i ena änden på huset och Tobbes skrämda skrik från andra. Han var nog lite rädd för att spökmusen skulle komma. Men efter ett tag fick vi i alla fall några timmars sömn innan det var dags att gå upp för deras hemfärd. Det fanns lite tider för dem att passa.

Så var det hemfärd.

Som man brukar säga Underbart är kort!

Min fortsatta dag spenderades genom att måla en av mina sovrumsväggar. Att det tar sån tid att måla när man är själv!