Vet inte riktigt var jag ska börja nånstans...
Konserten var jättebra, visserligen är jag partisk då jag älskar John Mayers musik, men vem är inte det som var där i måndags.
Förakten bestod av en britt vid namn Newton Faulkner. Jag hade aldrig hört talas om honom innan men han var perfekt som uppvärmning. Han var en charmig och rolig kille som spelade bra musik. Som avslutning på sin spelning lovade han att spela Spongebob Squarepants om vi var duktiga och sjöng med i en av hans låtar. Vi gjorde det vi lovade och så också han. Alla sjöng ljudligt med så tydligen var denna en populär låt bland publiken.
Så då det vi alla var där för. Bandet kom upp på scen och musiken började. Det är alltid lika härligt när konserter börjar. Det är som första låten på en skiva, den måste grabba tag i en och vara mäktig på något sätt. Johns intro var bra och när Belief startade var konserten ordentligt igång körd. Han fortsatte med I Don't Trust Myself, som inte är en av mina favoriter, men man ska ju inte vara kräsen. Sen börjar setlistan bli lite fuzzy för mig. Innan den röda kavajen åkte av spelades i alla fall Vultures, med massor av lysande solon på saxofon, trumpet och John själv så klart på gitarr. Good Love Is On the Way var en låt jag aldrig hört förut, men blev snabbt en favorit och möjligen också den bästa av kvällens repertoar. När den svettindränkta skjortan sedan var det enda på spelades Dreaming With a Broken Heart, fin som alltid, Slow Dancing In a Burning Room, en av favoriterna från senaste plattan och grammyvinnande singeln Waiting On the World To Change. Här kommer också närbild på lite fingerfärdighet. Från "Heavier Things" spelade han Bigger Than My Body och sedan också en Ray Charles cover, I Don't Need No Doctor (film från kvällen efter). Det var en skön Gravity som fick avsluta huvudakten, med stående ovationer från alla i publiken. Efter stora applåder kom John ensam tillbaka ut på scen med akustisk gitarr i hand. Stop This Train är riktigt bra på skivan och så fin akustisk trots hans lite udda visslande mitt i låten. Hela konserten avslutades med ett medley (kan man säga det om två låtar?) från hans första skiva, No Such Thing och Why Georgia. Ett perfekt slut på en fantastisk konsert.
Konserten var jättebra, visserligen är jag partisk då jag älskar John Mayers musik, men vem är inte det som var där i måndags.
Förakten bestod av en britt vid namn Newton Faulkner. Jag hade aldrig hört talas om honom innan men han var perfekt som uppvärmning. Han var en charmig och rolig kille som spelade bra musik. Som avslutning på sin spelning lovade han att spela Spongebob Squarepants om vi var duktiga och sjöng med i en av hans låtar. Vi gjorde det vi lovade och så också han. Alla sjöng ljudligt med så tydligen var denna en populär låt bland publiken.
Så då det vi alla var där för. Bandet kom upp på scen och musiken började. Det är alltid lika härligt när konserter börjar. Det är som första låten på en skiva, den måste grabba tag i en och vara mäktig på något sätt. Johns intro var bra och när Belief startade var konserten ordentligt igång körd. Han fortsatte med I Don't Trust Myself, som inte är en av mina favoriter, men man ska ju inte vara kräsen. Sen börjar setlistan bli lite fuzzy för mig. Innan den röda kavajen åkte av spelades i alla fall Vultures, med massor av lysande solon på saxofon, trumpet och John själv så klart på gitarr. Good Love Is On the Way var en låt jag aldrig hört förut, men blev snabbt en favorit och möjligen också den bästa av kvällens repertoar. När den svettindränkta skjortan sedan var det enda på spelades Dreaming With a Broken Heart, fin som alltid, Slow Dancing In a Burning Room, en av favoriterna från senaste plattan och grammyvinnande singeln Waiting On the World To Change. Här kommer också närbild på lite fingerfärdighet. Från "Heavier Things" spelade han Bigger Than My Body och sedan också en Ray Charles cover, I Don't Need No Doctor (film från kvällen efter). Det var en skön Gravity som fick avsluta huvudakten, med stående ovationer från alla i publiken. Efter stora applåder kom John ensam tillbaka ut på scen med akustisk gitarr i hand. Stop This Train är riktigt bra på skivan och så fin akustisk trots hans lite udda visslande mitt i låten. Hela konserten avslutades med ett medley (kan man säga det om två låtar?) från hans första skiva, No Such Thing och Why Georgia. Ett perfekt slut på en fantastisk konsert.
Jag älskar som sagt hans låtar och sången är bra, men på konsert är gitarrspelet bättre. Så många mäktiga solon som bara fortsatte och fortsatte. Ibland undrade jag om han glömde bort att det var verser kvar på låtarna. Denna gången var han inte heller särskilt pratglad, han sa redan i början att han inte hade något planerat, men till sitt försvar sa han att han kunde spela gitarr riktigt bra. Vilket jag var nöjd med.
Om det är nåt jag ångrar på denna resan så är det att jag inte stannade för konserten kvällen efter. Men för mycket av det goda är ju inte heller bra. Så nu är det bara att vänta till nästa gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar