Snart mitt i ett äventyr

Så har dagen kommit som jag både ser riktigt fram emot och räds för. Det är dags för mig att ta flyget till London, ensam.

Egentligen ska det bli jättekul, särskilt då anledningen att jag åker dit är för att se John Mayer, fast också för att få se London och förhoppningsvis shoppa lite. Men så kommer orosEmma fram och tänker på allt som kan gå fel och som jag denna gången måste klara själv och då vill jag inte alls åka. Inte behöver jag se John Mayer SÅ mycket.

Imorgon går flyget i alla fall och inom kort ska det nog komma upp några rader om huruvida jag överlevde eller inte.

I helgen åkte jag med föräldrarna upp till landet för en sista njutning, i alla fall för mig. Jobbar varje helg nu fram till mitten av oktober. Föräldrarna målade och jag solade (hade inte det minsta dåligt samvete). Vi åt middag på trädäcket och såg en säl simmandes inne i viken. Helt fantastiskt! Har så klart sett dem ute i skärgården, men det var min första inne i viken. Kusinen Clara kom på söndagen upp för att spendera två veckor där uppe, ensam. Jag är oerhört imponerad.

Hela huset är nu målat i sin gråa nyans, bara ett lager färg till. Suck!

Regnbågen gör alltid regnskuren lite trevligare.

En inflyttningspresent från mammas arbetskamrat. Den brann så fint och mysigt ute på däcket om kvällarna.