Försök till upplägg

Så kommer då lite fler bilder från våran helg i Sossusvlei. Kan knappt förstå att vi snart ska resa här ifrån. Vi har 7 arbetsdagar kvar och ska på den tiden förhpnningsvis hinna med ett till besök i Rehoboth, ett möte på the municipality och så fixa allt som måste fixas innan vi åker här ifrån. Oj oj, men det ska nog gå. Kul har det i alla fall varit!

Alla vi fyra utanför bussen.

Oryx, Namibias nationaldjur som också är god att äta.
Strutsar ute där vi bodde.

Soluppgång på väg ut till Sossusvlei.

Ett träd vid Dead Vlei.

Sessriem, en ravin vid Sossusvlei.

Sossusvlei Express

Så kom då helgen då vi äntligen reste iväg och såg lite mer av Namibia än bara Windhoek. På fredagen packade vi ihop våra stora väskor och tryckte in dem i ett förråd för att sedan bara ta med de små på helgturen till Sossusvlei. På eftermiddagen hälsade vår guide Beanie oss välkomna in i bussen som skulle ta oss söderut. Vi var tolv resenärer tillsammans med Beanie. Vi fyra svenska tjejer, tre finska tjejer, en tysk tjej, en spansk man och två kvinnor från Holland. Det tog oss hela eftermiddagen att åka till Namiböknen där vi skulle övernatta på Desert Camp. Vyerna längs vägen var fantastiska, med berg i alla storlekar och former och djur och växter. Vi kom fram och fick dela två på en stuga, som var riktigt lyxig. Duschen var som ett helt eget rum, och det var saloondörrar till toaletten. Beanie fixade middagen, Chicken Pojite, medan vi tittade på den helt enorma stjärnhimlen. Vi var verkligen ute i ingenstans med bara våra egna stugor runt oss. Man såg verkligen de minsta av stjärnor och vintergatan som ett vitt band bakom.

Nästa morgon gick vi upp vid sex och strax innan sju satt vi alla i bussen i kö utanför grinden in till Sossusvlei. Den vackra soluppgången såg vi längs vägen och vi fick stanna många gånger så vi inte missade något fototillfälle. Det var cirka sex mil till Sossusvlei och det dök upp fler och fler sanddynor längs med vägen. Vi såg också massor med springbock och en Oryx (som jag åt på Roof of Africa). Vid nio på morgonen hoppade vi på en 4x4 som körde oss de sista fem kilometrarna ut till sanddynorna vid Sossusvlei. Vi började med att gå till Dead Vlei, ett område av kalkavlagringar efter vattnet, där det stod döda träd som var flera hundra år gamla. Då det inte finns något vatten ruttnar de inte utan står kvar. Just nu är det människan som istället förstör dem genom att klättra på dem. Vi tittade på insekter och växter och Beanie berättade om allt. Efter lite fotografering vände vi tillbaka för att sedan gå mot Sossusvlei Dune som vi kunde bestiga om vi ville. Sanddynan var 107 meter hög, men inte så brant. Vi fyra gick sakta men säkert uppåt. Det hade blivit lite hårdare packad sand då andra gått före oss, men det var fortfarande jobbigt att gå i sanden med gassande sol och 30 gradig värme. Det blev några vätskekontroller längs vägen. Väl uppe hade vi fantastisk utsikt över öknen och de olika små områdena med kalkavlagringar och träd, både döda och levande. Efter att ha suttit där uppe en stund valde vi att ta en av de brantare sidorna och springa ned. Det var riktigt kul och vi har många fina bilder från det. Medan vi väntade på att bilen skulle komma och ta oss tillbaka berätta Beanie om stället och vi fick se en schakal som nyfiket tittade på oss.
Vi åt lunch vid bussen och åkte sedan tillbaka till lodgerna för att ta det lite lugnt och vänta på att det skulle bli lite svalare. Vi fyra hoppade i badkläderna och i poolen och njöt sedan av svalkan och solen. Vi kunde inte riktigt förstå att vi låg i en härlig pool mitt ute i öknen. På eftermiddagen åkte vi till Sesriem, en ravin med sandsten som bas och sedan konglomerat ovan det. Längst ner rann det en flod, då det nyligen kommit regn. Till middag blev det Braai (grillat) som även schakalen tyckte om, dock hann Beanie rädda köttet och skrämma iväg den. Vi gick på skorpionjakt efter middagen. Det var hur fräckt som helst hur skorpionerna lyste upp i neonfärger om man lyste med UV-ljus på dem. Jag höll mig dock lite på avstånd då jag gick runt och letade i flipflop. Med laserpenna visade Beanie sedan ut massor med stjärnbilder och jag hittar äntligen Södra korset, som jag försökte göra så länge på Nya Zeeland.

Söndagen började bra med att bussen först inte ville starta och sedan behövdes det bytas ett däck, så vi kom iväg ca. två timmar efter planerad tid. Det blev raka spåret hem till Windhoek med endast ett kort stop i Solitaire, där vi fick smaka på äpplepaj. Väl hemma på hostelet igen flyttade vi tillbaka in i vårt första rum och tog det bara lugnt.

Nu har också arbetsveckan börjat igen och i måndags var vi väldigt ensamma på jobbet då det var en helgdag. På söndagen var det nämligen Namibias självständighetsdag. Vi tycket det var lite synd att missa det, särskilt då de firade 20 år i år, men vi hade ingen annan chans att åka till Sossusvlei. På torsdag har också halva tiden gått för denna resa. För projektet är det snart bara två veckor kvar. Det börjar bli dags att tänka igenom allt som måste fixas här nere.
I tisdags träffade vi också Maja, vår landinformatör, för lunch. Det var väldigt kul att träffa henne igen och roligt att kunna matcha ihop våra resplaner så vi hade tid att träffas. Hon var nämligen bara i Namibia i några veckor och i Windhoek bara några dagar.

Tiden går så fort nu, så snart ses vi nog alla hemma i Sverige. Jag kan knappt vänta!

Sundowner x 2

Snart är det dags!

I fredags kom vi då äntligen ut även kvällstid. Det var en kille, Israel, på Namibias Geologiska Undersökning som tillsammans med en kompis tog oss med till Roof of Africa en restaurang där vi kunde äta afrikansk mat. Jag tog Oryx, men fick också smaka på Eland och Zebra. Det var väldigt gott och kul att prova på. Då det var karaoke-kväll när vi var där stannade vi inte mycket längre än tills vi ätit och druckit upp. Sedan åkte vi vidare till Funkylab, en klubb inne i Windhoek, där vi stannade till ganska sent. Israel tillsammans med kompisen var väldigt trevliga och vi hade riktigt kul och hoppas på ännu en kväll ute någon helg.

Igår tog vi det lugnt på dagen då kvällen innan blev ganska sen, men vid halv fem på eftermiddagen blev vi upphämtade för att åka ut till en farm för att rida. Turen kallades Sundowner trip och betydde att vi skulle ut och rida i ungefär två och en halv timmar medan solen gick ned. Väl där, strax norr om Windhoek vid foten av bergen, fick vi träffa våra hästar. Jag fick Sirius, Sofie Roman, Jennie Kalahari och Hanna Supernova. Vi kom iväg och det hela kändes riktigt bra. I alla fall min häst var väldigt lugn och trygg och vi alla hade väldigt kul. Naturen var fantastisk och vyerna över bergen runt oss var underbara i solnedgången. Vi skrittade mest och travade lite och efter cirka två timmar kom vi fram till vår Sundowner-stop där vi fick snacks och dricka. Vi njöt av lugnet och kvällsljuden innan vi fortsatte en kort sträcka tillbaka. Det var en jättekul upplevelse för inte särskilt mycket pengar och vi som inte var det innan är nu frälsta hästmänniskor (i alla fall för några enstaka turer ut i naturen).

Ni ska bara veta hur många försök det tog innan alla hästar stod relativt bra i bild.

Vi är lite stela när vi väl kommer fram till kvällens mål.

Ännu fler bilder

Sightseeingbussen

Sofie och Jennie håller upp bommen så bilarna kan komma ut efter mötet med Namibias hydrogeologiska förening.
Ministeriet

Vi blir attackerade på Independence Avenue

Sofie är törstig på hostelet

Katutura

Meteoriter på Post Mall Street

Bilder från Namibias nationalmuseum

Små inlägg från olika stunder

Sitter på hostelet och pluggar i shorts och t-shirt. Jennie fick en bild av sin pappa på Härlanda Tjärn med massor med snö och folk som åkte skidskor på tjärnen. Nu har det gått så pass lång tid att jag har svårt att greppa det. Hur kan jag ha det så varmt här och ni där hemma fortfarande pulsar runt i decimeterhög snö? Jag älskar vädret här, missförstå mig inte, men nu när jag varit ifrån det ett tag saknar jag den fina snön. Sen är det i och för sig bara att tänka på all is och slask och annat jobbigt med vintern i Göteborg så njuter jag ännu mer av att vara i Namibia.

Hade precis besök av hostelets hund, Blacky inne på vårt rum. Vi håller på att packa ner allt vi äger och har i våra väskor igen för nu är det dags att byta rum. Vi ska byta upp oss, till ett rum med badrum utan dörr. Ja ni läste rätt, här i Namibia är det en uppgradering (som man får betala extra för) att ha ett rum med skynke för badrummet. Vi har ju visserligen inte haft ett eget badrum tidigare. Hunden Blacky är i alla fall riktigt söt och en trevlig kamrat på hostelet.

Idag har vi varit ute med Mr. Peters på studiebesök på Gammams Wastewater Treatment Plant, Goreangab Water Reclamation Plant, Oxidation ponds i norr för industrial waste och så ett borrhål för recharge av Windhoek-akviferen. Allt var väldigt intressant och det var kul att komma bort från kontoret och datorn. Särskilt deras Reclamation plant, där de ytterligare renar domestic wastewater till dricksvatten efter den vanliga reningen av det. Det blandas dock ut med renat vatten från dammarna, 1:3.

Vid lunch, Namibiansk tid, vilket betyder strax efter ett, åkte vi två bilar till Xwama en restaurang i Katutura. Där serverade de afrikansk mat på traditionellt sett. Vi satt på urgröpta stockar i ett bås och åt maten med händerna. Vi fyra svenskar beställde en kyckling, vild spenat och en traditionell gröt gjord på någon sorts sädeslag jag inte riktigt vet vad det var. Det var gott, lite underligt men framför allt väldigt kul att få uppleva det mer traditionella köket. Vi åkte tillsammans med fem andra från Water Affairs. Riktigt kul också att umgås med alla. De valde dock att äta komage tror jag det var, vilket vi snällt tackade nej till att prova.

Förhoppningsvis ska vi också någon helg gå ut med människorna på Geological Survey och få uppleva staden även kvällstid. Det vore kul att se mer än hosteley varje kväll.

Kackerlackan: 1 - Emma: 0

Gick upp mitt i natten för att gå på toa och vad springer omkring på golvet i badrummet, om inte kackerlackan.Jag tog snabbt beslutet att kackerlackan fick behålla badrummet för natten och jag gick vidare till andra toan. Men bara för att den vann slaget betyder inte det att den kommer vinna kriget. Jag kommer ta tillbaka badrummet (i alla fall när Sofie är vaken).


Nu är det helg igen och vi har varit ute och sightseeingat och shoppat. I lördags var vi i den botaniska trädgården och Namibias nationalmuseum och så åkte vi en fin orange dubbeldeckare runt Windhoek i två timmar. Det var vi och guiden med så det blev en bra tur genom staden. Idag shoppade vi lite allihopa. De har verkligen de konstigaste öppettiderna, men på söndagar är det lugnt på stan. Eftermiddagen har vi spenderat på hostelet med att läsa, fixa med datorerna och tagit det lugnt. Det är verkligen skönt att sätta sig i en solstol vid poolen och läsa sin bok i solen och med en vind som fläktar.


Annars har veckan gått bra. Vi har skrivit och varit på massor med möten och i torsdags var vi på det årliga mötet för Namibian hydrogeological association där vi alla höll på att bli innelåsta med bilar och allt. Vakten hade försvunnit och bommen gick inte att lyfta, men då kom det några rediga svenska tjejer som fixade biffen.


I fredags hade vi skypemöte med våra handledare på Chalmers. Efter många om och men och mycket skratt blev det att vi ringde från skype till deras vanliga telefon på kontoret. Men det var bra att prata med dem och stämma av lite.


Våra helger framöver börjar bli uppbokade nu. Vi har insett att vi inte har all tid i världen utan att vi faktiskt ska resa härifrån om fem veckor. Innan dess ska vi helst hinna med ridning, fågelskådning, Sossusvlei och mer stadsrundvandring med museumbesök.

Botaniska trädgården

Quiver-träd

Utsikt från toppen

Fler bilder kommer senare, men internet är väldigt långsamt och nu måste jag sova.

Jaktsäsongen på kackerlackorna har börjat

Så då har vi varit här i en vecka. Första helgen är avklarad och då hade vi till och med tid med lite sightseeing emellan "ta det lugnt"-tiderna. Hanna fick internet fixat på sin Mac (vi alla med PC bara suckar) på lördagen och sen orkade vi inte så mycket mer, men på söndagen tog vi oss faktiskt bort till Parlamentsträdgården och Christuskirche, en fin kyrka i Windhoek.

På väg in till stan

Christuskirche

Parlamentsträdgården

Skyltar på hostelet som ska skrämma livet hur oss alla. Dock är det inte så farligt, men vi har inga väskor med oss när vi går ner på stan.

Som titeln säger så har vi också besök av kackerlackor ganska ofta inne i badrummet, men då kommer Sofie till räddningen och jagar in dem under badrumsbänken.

Den nya arbetsveckan har börjat och projekten börjar så sakteliga komma igång. Det känns inte som att det är särskilt lång tid kvar och börjar bli lite brådskande att hinna skriva allt. Men det är jättekul att vara här!