Nästa morgon gick vi upp vid sex och strax innan sju satt vi alla i bussen i kö utanför grinden in till Sossusvlei. Den vackra soluppgången såg vi längs vägen och vi fick stanna många gånger så vi inte missade något fototillfälle. Det var cirka sex mil till Sossusvlei och det dök upp fler och fler sanddynor längs med vägen. Vi såg också massor med springbock och en Oryx (som jag åt på Roof of Africa). Vid nio på morgonen hoppade vi på en 4x4 som körde oss de sista fem kilometrarna ut till sanddynorna vid Sossusvlei. Vi började med att gå till Dead Vlei, ett område av kalkavlagringar efter vattnet, där det stod döda träd som var flera hundra år gamla. Då det inte finns något vatten ruttnar de inte utan står kvar. Just nu är det människan som istället förstör dem genom att klättra på dem. Vi tittade på insekter och växter och Beanie berättade om allt. Efter lite fotografering vände vi tillbaka för att sedan gå mot Sossusvlei Dune som vi kunde bestiga om vi ville. Sanddynan var 107 meter hög, men inte så brant. Vi fyra gick sakta men säkert uppåt. Det hade blivit lite hårdare packad sand då andra gått före oss, men det var fortfarande jobbigt att gå i sanden med gassande sol och 30 gradig värme. Det blev några vätskekontroller längs vägen. Väl uppe hade vi fantastisk utsikt över öknen och de olika små områdena med kalkavlagringar och träd, både döda och levande. Efter att ha suttit där uppe en stund valde vi att ta en av de brantare sidorna och springa ned. Det var riktigt kul och vi har många fina bilder från det. Medan vi väntade på att bilen skulle komma och ta oss tillbaka berätta Beanie om stället och vi fick se en schakal som nyfiket tittade på oss.
Vi åt lunch vid bussen och åkte sedan tillbaka till lodgerna för att ta det lite lugnt och vänta på att det skulle bli lite svalare. Vi fyra hoppade i badkläderna och i poolen och njöt sedan av svalkan och solen. Vi kunde inte riktigt förstå att vi låg i en härlig pool mitt ute i öknen. På eftermiddagen åkte vi till Sesriem, en ravin med sandsten som bas och sedan konglomerat ovan det. Längst ner rann det en flod, då det nyligen kommit regn. Till middag blev det Braai (grillat) som även schakalen tyckte om, dock hann Beanie rädda köttet och skrämma iväg den. Vi gick på skorpionjakt efter middagen. Det var hur fräckt som helst hur skorpionerna lyste upp i neonfärger om man lyste med UV-ljus på dem. Jag höll mig dock lite på avstånd då jag gick runt och letade i flipflop. Med laserpenna visade Beanie sedan ut massor med stjärnbilder och jag hittar äntligen Södra korset, som jag försökte göra så länge på Nya Zeeland.
Söndagen började bra med att bussen först inte ville starta och sedan behövdes det bytas ett däck, så vi kom iväg ca. två timmar efter planerad tid. Det blev raka spåret hem till Windhoek med endast ett kort stop i Solitaire, där vi fick smaka på äpplepaj. Väl hemma på hostelet igen flyttade vi tillbaka in i vårt första rum och tog det bara lugnt.Nu har också arbetsveckan börjat igen och i måndags var vi väldigt ensamma på jobbet då det var en helgdag. På söndagen var det nämligen Namibias självständighetsdag. Vi tycket det var lite synd att missa det, särskilt då de firade 20 år i år, men vi hade ingen annan chans att åka till Sossusvlei. På torsdag har också halva tiden gått för denna resa. För projektet är det snart bara två veckor kvar. Det börjar bli dags att tänka igenom allt som måste fixas här nere.
I tisdags träffade vi också Maja, vår landinformatör, för lunch. Det var väldigt kul att träffa henne igen och roligt att kunna matcha ihop våra resplaner så vi hade tid att träffas. Hon var nämligen bara i Namibia i några veckor och i Windhoek bara några dagar.
Tiden går så fort nu, så snart ses vi nog alla hemma i Sverige. Jag kan knappt vänta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar