The Boss Man Bruce

Jag hinner knappt hem från London innan det är dags att gå och lyssna på bra musik igen. Denna gången var det Ullevi och Bruce Springsteen som kallade. Förra gången (2003) var verkligen jättebra så mina förväntningarna var höga. Innan konserten gick jag hem till Ulrika för att grilla och ha lite pre-Bruce kul. Drickan var bra, maten bättre och sällskapet bäst. Vi åkte alla ner tillsammans, men då de hade sitt- och ståplats sa vi adjö vid Bergakungen och jag mötte upp med mina föräldrar och deras vänner med familjer. Sen gäller det ju att ha kontakter vilket föräldrarnas ena vän hade och vi fick allihopa rosa band runt handleden och kunde med dem gå ända längst fram till scenen in framför de normala kravallstaketen. Jag kände mig riktigt speciell!

Konserten började och han var lika bra fortfarande, dock tyckte jag nog förra konserten var lite bättre, lite mera ös i den om jag minns rätt, fast det spelade egentligen ingen roll. Man behövde bara titta upp på skärmarna och se Bruce enorma leende när han satt ner på scenen och lutade sig mot publiken som gladeligen tog emot honom. Han är en man som älskar att ge lika mycket som han får. De verkade verkligen ha kul på scen och göra lite som de ville. Han gick runt på scenkanten och plockade upp skyltar från publiken med låtnamn och verkade nästan välja sin setlista utifrån dem. Det var såklart inte riktigt så, men ändå. Som avslutning körde han Twist & Shout och hela Ullevi hoppade och dansade. Denna Stadium breaker var ett perfekt slut på en härlig kväll.

Mobilen tar inte de bästa bilderna:

Början på låten Backstreets:



En inte så bra inspelning av Waitin' on a sunny day, en mycket bättre låt: